Bebisen ska alltså vara ca 40 cm lång där inne i magen.
Jag känner att den sparkar och trycker men kan egentligen inte förstå att det är en riktig bebis där inne. Jag kanske saknar dom känslorna, men genom att skriva om det påminner jag mig själv om att jag är gravid och vilket litet underverk som ligger därinne.
Kunde tex inte förstå att det var kevins rumpa som tryckte ut under revbenen, kunde inte förstå att en bebis är så pass stor i magen.
Ikväll ska jag på vattengympa igen, med alla andra gravida. Kan nog inte förstå att det ligger ett barn i deras magar heller egentligen, även om jag inte är dum och jag vet att det gör det.
Sen när Kevin väl var ute hade jag svårt att förstå att han hade legat i min mage. Även då fick jag påminna mig själv genom att skriva om det. Man ska ju vara lycklig och det får man inte glömma.